En vaken stad, två födelser, ett steg närmare vår och förhoppningsvis snart en bilring mindre

När jag var liten låg jag klarvaken redan klockan 07 och väntade ivrigt på att bli överraskad av mamma med frukost på sängen. Det var något magiskt med att fylla år när man var liten. Det var en fröjd då allt fokus skulle ligga på bara mig och det var bara min dag. Idag är födelsedagar inte lika speciellt (det är ju min dag alla dagar ;-). Klockan ringde kl 07 denna dag. Dock var jag ej klarvaken på något sätt. Det var med trötta steg som jag steg upp. Klokt nog hade jag dagen innan bestämt mig för att i morgon är det motionens födelse. Så med underställ och pälsmössan på tågade jag ut genom staden ut på Skeppsholmen. Vilken oas i arla morgonstund. Och fåglarna kvittrade precis så som när jag var liten. För det kommer jag ihåg att de alltid gjorde, de kvittrade för mig och snart skulle det bli dags att sätta på sig vårjackan. Plötsligt ringer telefonen. En orolig brabo ringer och undrar om jag blivit inlåst i tvättstugan som lätt går i baklås. Då undrar jag. Vem får för sig att gå ner i tvättstugan kl 07 denna dag av födelser? Jag är bara ute och går bort en bilring i en brutalt vacker huvudstad.