Jag kan inte påstå att jag är någon bra bilförare direkt. Tvärtom. Jag har flera ess i rockärmen som skulle kvalificera in mig direkt till 3:ans program; Sveriges sämsta bilförare. Mitt allra bästa exempel är att jag har lagt i backen på Essingeleden i rusningstrafik. Detta är en följd av flera års utebliven bilkörning och samlade rädslor. Jag har skyllt min dåliga bilkörning på mina pojkvänner, varit arg på dem för att de inte har lånat ut sina dyra bilar till en sugen en, för att deras egna testosteronhalt inte klarat av att tygla en stingslig flicka. Men det är inte deras fel. Det är mitt eget, som låtit min frustration och rädsla över att köra fel eller inte hålla måttet som främst har satt mig själv i baksätet. För jag vet att jag skulle vara en utmärkt bilförare idag om jag släppt mina rädslor, gjort mig bekväm med dem och utnyttjat dem. Bytt ut mina bortförklaringar mot träning. Det går inte att ducka, för det man duckar för kommer så sant i fatt en inom sinom tid. Det är inget nytt men en bra påminnelse. Idag har jag kommit över mitt förflutna. Nästan. Går på mitt eget gym där jag tränar på att tänka mer klokt och ta ansvar för mina egna uteblivna handlingar. Ibland, som på alla andra gym, gör det ont.
Här ska det åkas!
Idag åkte jag nästan av stolen, i mitt försök att hitta mobilen i väskan - som jag glömt stänga av vid ett avgörande möte hos en potentiell uppdragsgivare. En person som jag träffade för första gången. Jag hann knappt presentera mig själv förrän jag från väskan hör Joplins skräna stämma, "Oh Lord won´t you buy me a Mercedes Benz". Jag tror att det var en utmärkt presentation av mig själv. Och hur mötet gick, får ni förhoppningsvis se ute i butik i vår. Nu kör vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar